Kom just på att dessa fortfarande ligger i frysen. Man skulle kanske göra något gott av det någon dag?

Det har varit stiltje när det gäller fotograferande ett tag, men influensan tog hårt på mig. Nu är det den opererade foten jag har lite problem med istället.
När jag fotograferar så brukar jag inta alla möjliga ställlningar, sittandes, liggandes, you name it.
Med denna fot går det inte att göra så mycket med nu och att gå på ojämna underlag gör jätte ont, tro mig jag gick på lite grövre grus och det gjorde jätte ont :(.

Vilken resa...........

Jösses vilken pärs.....först opererade jag foten, det gick jätte bra, och efter det blev jag sjuk.

Jag lyckades dra på mig en infektion med influensa liknande symptom. Typiskt mig!!!

Jag har aldrig varit så sjuk i hela mitt liv (tror jag).

I normala fall så får jag aldrig feber, men denna gång har jag runt 38,1 grader och det är nästan en "nära döden" upplevelse för mig som annars ligger på 36,1-36,2.

Det var på torsdags kvällen jag började känna mig hängig och sen på natten bröt det ut. Jag hade JÄTTE ont i halsen, öronen, huvudet, nacken och kroppen. Mådde SKIT helt enkelt.

Jag är så otroligt tacksam som har min sambo för hade jag varit ensamstående med barn så hade jag nog inte överlevt.

Som tur var så hade jag både Ipren, Alvedon och superdundertabletterna Dexofen hemma för foten.

Efter 2 alvedon, 1 Ipren och 1 Dexofen så kunde jag sitta normalt i soffan en kväll.....hehehehe!!!!

Det är lätt att skratta åt det så här efteråt, men när man är där, ja då är det inte roligt.

Jag var till läkaren igår och han sjukskrev mig veckan ut och blev ordinerad att vila. Hm....precis som jag orkar göra något annat?

Jag är hemma i morgon också, men sen vill jag tillbaka till jobbet igen. Än har jag inte blivit rastlös av att vara hemma som jag annars brukar bli, men det är väl för att jag fortfarande är så trött och slut efter denna "resa",

Om jag blir erbjuden att få vaccin mot årets influensa så tänker jag inte tveka en sekund.....jag tar alla jag behöver för det här vill jag inte genomgå en gång till.

Tjingeling

Jag har provat en effekt där man "softar" till bilden. Gör den lite mer "'änglalik".

Lite häftigt faktiskt. Denna blev kanske lite väl "soft", men en ganska kul effekt :).





När man går hemma sjukskriven och har för lite att göra så far tankarna iväg och man funderar alldels för mycket. Det är inte alltid bra att fundera.... för man kommer in på saker som kan vara jobbiga och så ältar man det.
Jag ska erkänna att jag känner mig riktigt besviken och det är det som finns i mina tankar nu hela tiden.
Man ska ju säga vad man tycker, men denna gång vet jag att det är bättre att hålla käften och det är inte bra.
Det är bara att välja mellan att gå och älta eller starta något mycket värre som jag VET jag inte orkar med just nu. Det är alltid jag som blir "boven i dramat" och jag orkar inte med det en gång till.
Jag undrar varför det alltid blir så????

Nyopererad

Så har man överlevt denna operation också. Allt gick jätte bra och denna gång visste jag vad jag hade att vänta mig så jag var inte lika nervös.
Tyvärr hade jag ingen sjuksköterska att hålla i handen medans jag fick bedövningssprutorna, men jag höll i mig i sängkanten för glatta livet. Hade inte klarat det annars.
Tänk den värsta smärtan ni kan tänka er och sen lägger ni på lite till, så känns dom, dom förbannade sprutorna. Men man har ju inget val ;).
Nu hoppas jag det läker som det ska och att min knöl försvinner så att jag kan gå på foten igen.
Bedövningen har precis släppt så nu gör det ont när jag går på foten. Det är bara att bita ihop.

Tjingeling

Det här är vad jag har att vänta mig om några dagar. Fy tusan, hur kan jag göra detta frivilligt???

Men om jag ska kunna gå på fötterna i många år till så är det tvunget.

Denna gång blir det andra fotens tur......jag ska erkänna att jag är lite nervös och jag kommer säkert ha svårt att sova i natt.....jag får hålla sjuksyster i handen denna gång också ;). Då går det nog bra,

Tjingeling,



Löv, löv, och mera löv. Idag har jag krattat massor av löv och ändå så syns det inte.

Det låg som en tjock matta på ett hörn av tomten och jag var tvungen att försöka få bort det värsta.

Det blev så många skottkärror att jag trampat upp en liten stig på gräsmattan ;).

Ibland så far tankarna iväg och jag tänker på saker som hänt, saker som jag egentligen inte ska ta åt mig av, men som ligger där och gror under ytan. Jag önskar jag kunde skaka av mig sånt och bara försöka glömma, men det är små saker som svider och gör ont fast det inte borde göra det. Utåt sätt verkar jag säkert väldigt stark, men innerst inne så är jag som alla andra. Bara för att jag inte visar det så är det inte så att jag inte tar åt mig. Jag önskar att jag var starkare och kunde säga ifrån, men jag bara lägger det på hög, i en liten byrålåda som jag försöker stänga inom mig. Ibland blir den så full att jag måste öppna den och då bara väller tankarna och känslorna fram. Just nu har jag öppnat den lite och jag känner hur allt bara kommer över mig. Jag måste försöka stänga lådan igen, bli mig själv igen, ja i varje fall den ni ser. Men tänk på det, även jag är en människa med känslor.



Andas djupt...........ibland behöver man stanna till och bara andas. Få nya krafter när "andra" har sugit musten ur en. Jag förstår inte varför man sätter sig på tvären när man förklarar hur det ska vara.

Det är inte jag som bestämt detta. GILLA LÄGET.....eller gå och må dåligt, men låt det för sjutton inte gå ut över mig.

Vilken färgprakt hösten bär med sig..........!

Jag hittade ett "fynd" i min väns trädgård.