10 veckor kvar

Har idag gått in i v 30. Börjar känna mig hemskt osmidig. Magen är i vägen hela tiden ;). 

Igår lyckades jag raka benen, fila fötterna och måla tånaglarna men det har jag fått lida fan för idag. Har så ont i fogarna att jag knappt kan gå ibland. Sånt här gör mig frustrerad. Jag vill kunna röra mig och göra saker som vanligt :(. 

Denna graviditet är värre än när jag väntade både Michelle och Martin. Har en djävulsk halsbränna och glömmer jag att ta Losec på morgonen så är det kört. 

Jag mådde jätte illa i 3-4 månader och än idag kan jag bli tvungen att kräkas på morgonen. Blä!!!  Har fobi för att kräkas. 

Har ischias till och från hela tiden. Gick hos naprapat i början men sen vågade han inte hålla på mer då fogarna började att trilskas. 

Har börjat få sendrag i benen på nätterna. Det finns väl inget värre än att vakna i denna smärta. Aj aj aj!!! 

En massa gnäll blev det nu men vet ni vad??? 

Det går över sen ;). Man får tänka att det bara är tillfälligt. Annars skulle nog sånt här driva en människa till vansinne ;). 

Jag ska vara ledig hela sommaren. Så underbart skönt!!  Jag ska bara ta det lugnt. Pyssla med bebiskläder och ställa i ordning allt i lugn och ro innan bebisen kommer. 

Bara jag kan släppa tankarna på jobbet. Höll på att falla tillbaka i gamla vanor idag då denna vecka är super stressig. Mitt huvud fungerar inte under stress än. Blir helt förvirrad och vet knappt vad jag gör. Fel blir det också och det är ju inte bra. 

Jag hoppas det finns förståelse att jag vill vara i fred denna föräldraledighet. Jag gör inte om samma misstag som när jag fick Martin. Då höll jag på att stressa ihjäl mig fast jag var ledig. 

På onsdag tar Michelle studenten. Då har vi mottagning hemma hos oss men jag undrar om jag inte skulle ha sagt ifrån då jag är totalt slut i kroppen. Tur att vi är lediga och kan vila dagen efter. Håller tummarna för att vädret blir bra så att vi kan sitta ute. Inne får vi inte plats ;). 

Nu måste jag gå och susselussa lite. Lär väl vakna ett antal ggr så varje minut av sömn är guld värt. 

Natti natti

I väntans tider

Hej, minns ni mig?  Det var ett tag sedan.......!
Mycket har hänt sen senast, men den största händelsen är att vi väntar barn :).
Jag har nu gått 30 veckor, är lagom tung och smidig.
Har börjat räkna ner nu då min sista dag på jobbet är dagen före Midommarafton.
Sen går jag på semester och efter det föräldraledighet.
Det ska bli så skönt att lämna allt bakom mig ett tag. Bara vara hemma och inte behöva ha 100 bollar i luften.

Jag återkommer någon dag och berättar mer ;)

Hur gjorde jag???

Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag kunde ha så många bollar i luften samtidigt!!
Inte undra på att det gick åt skogen.
Jag kommer aldrig att sätta mig i denna situation igen och jag varken kan eller vill hamna där igen.

Nu är jag i en läkningsprocess och jag hoppas andra förstår att denna process inte går att påskynda genom tjat och att lägga på mig bördor som jag inte klarar av.
Jag har lärt mig så mycket om mig själv genom denna resa.
Jag har blivit "egoistisk" på ett positivt sätt. Nu lyssnar jag på mina känslor och hur jag mår istället för att sätta andra i första rummet. Visst är det en utmaning, det ska jag inte sticka under stolen, men det är en utmaning som ger mig så mycket tillbaka.
Jag har hela tiden tryckt på och velat mer än vad jag klarar av, men insett att jag går för fort fram. Jag måste låta det ta tid, ge kroppen en chans att läka i sin egen takt.
Därför kliver jag tillbaka ett steg och struntar i vad andra tycker och tänker.
Varför ska jag tänka på andra då det är mig själv jag står närmast??!!
Eller......!!??

Nödvändigt ont

Jag har ryckt i handbromsen och känner mig stolt över det.
Att ha kommit över det första hindret och inse att vissa saker inte är mitt ansvar är början på en lång resa för mig.
En resa med dalar och toppar som ska överskridas.
Jag måste jobba med mina egna känslor och hitta mig själv igen.
Få mig själv att inse att jag bara är en människa som inte har skyldighet att ta det ansvar jag så länge tagit.
Det är dags att lämna över.....!!

Drake

En vän till mig sa att - Det är i motvind som drakar flyger.
Tycker det är ett jätte bra talesätt men ibland kan det bli lite för mycket motvind och draken börjar gå sönder.
I storm är det inte många drakar som håller....hoppas jag halade in draken i tid!

 

 

Har varit hemma och vabbat idag. Martin hade lite feber och var hängig igår kväll.

Idag har han varit ganska okej, men man ser på ögonen att han inte här helt okej.

Han klagar på att han har ont i munnen och han har små röda prickar i gommen. Googlade och trodde det var höstblåsor, men efter att ha sett bilder så är jag inte lika säker. Det han har är inte blåsor utan pytte pytte små prickar. Hm....vi får se hur han ser ut  i morgon.

Så jag längtar efter våren, vill bara snabbspola förbi den här gråa och tråkiga hösten. Vintern ska vi inte tala om, hatar den :(.

Jag vill bara gå i ide och vakna upp när sol och värme nalkas.

Det vore nice....!

 

 

 

Tänk när våren kommer och äppelträden blommar :). Längtar.
I morgon ska jag ut och sätta lite vårlökar, råkade beställa en hög som ska ner i jorden, men dom är så många och jag vet inte vart jag sätta dom ;).

Jag undrar om min kropp är sur på mig på något vis. Eller håller den på att ge upp???
Är förkyld igen :(. Denna gång med halsont istället för hosta. Det halsonda tillsammans med min värk k nacke och axlar får mig att förvandlas till en
riktig surkärring. Orkar knappt med mig själv :(.
Jag skulle ha gjort så mycket i helgen men det var bara att glömma!!
Ja ja det är bara att bita ihop ännu en gång och försöka se framåt.